Vilket samhälle vill vi egentligen ha?

Har idag tillbringat hela förmiddagen med Akademikernas intresseorganisation (med facklig status),  vid ett av Sveriges största och kanske viktigaste företag, för att i grunden prata om "Vilket samhälle vill vi egentligen ha?" Nu är det ju inte så att man i ett slag hanterar en så pass komplex fråga, men i vardagen, då man hanterar vardagliga frågeställningar, bör man ha med sig den frågan någonstans i bakhuvudet så som ett vardagligt rättesnöre.

Tyvärr så verkar vi nu leva i den pådyvlade rädslans tidevarv, där alla drivkrafter skall vara rädsla, vilket inte är speciellt lovande, då Rädda människor inte tänker speciellt bra!

Har under den senaste veckan noterat Försvarsmaktens rekryteringskampanj "I OROLIGA TIDER ÄR VI SÄKRA PÅ VÅRT UPPDRAG ...", vilket i och för sig känns rimligt för en organisation som faktiskt är själva sinnebilden av handling i orostider.
Men det finns långt fler områden som får sin (negativa) energi och drivkraft från just pådyvlad rädsla.

En snabb Googling på "i oroliga tider" gav 1 850 000 svar och toppades av mer eller mindre goda råd om hur man som privatinvesterare borde placera sina besparingar i oroliga tider ...

Men vad som oroar mig och många andra kloka människor är just att samhället som vi växt upp i, just nu polariseras på ett sätt som inte bådar gott, för någon.