OrustMEDborgaren - En MEDborgerlig blogg från den blå-gröna Ön i västerhavet
Här kan man läsa om hur allting é och hur det står till med både folk & fä … Diskutera lokala styrkor/svagheter, möjligheter/hot och andra företeelser på ett lekfullt och positivt sätt. Vad tjänar det till att söka syndabockar, människor som vid ett visst tillfälle inte förstod eller vågade bättre?
Nej låt oss fokusera på ett bra tänk, modiga beslut och uthållighet, Glaset är INTE halvtomt utan halvfullt och vi vill fylla det till brädden!
Kan det vara den anrika Fiskberedningsindustrin i Ellös som slutligen tröttnat?
Det är redan idag bara i Ellös och Smögen/Kungshamn som trålarna lossar sill i någon betydande omfattning och sedan en längre tid har det varit problem med att göra detta i Ellös, vilket tidningen Västsverige rapporterat om så sent som i februari 2021 ..
Men frågan är långt ifrån ny, utan ha tragglats sedan 2014 och fiskberedningen i Ellös nämns som industrier som äventyras av att stora investeringar krävs för att klara reningen av utsläppen från anläggningen.
Vi OrustMEDborgare, har likt många andra träffats av minst sagt dubbla budskap, vilket skapar förvirring.
I en tid då många officiella källor pratar om att minska på restriktionerna runt smittspridningen som leder till insjuknande i Covid-19, så sker samtidigt nått helt motsatt,
Handen på hjärtat, inte säger väl den officiella statistiken att pandemin är ens nästan över?
Detta är ju allmängods, som vem som helst kan få tag på ...
Vad som däremot inte framgår är att Covid-19 (eller kanske Covid-21), ändrat sitt utseende och nu drabbas och insjuknar mycket yngre grupper!
Problemet är inte att lokala rektorer tar sitt ansvar för sina elever, personal och agerar, tvärt om, all heder åt dessa rektorer.
Problemet är att samtidigt så ger centrala aktörer en glättad bild av att "nu är problemet med Covid-19 löst och allt kan bli som vanligt", vilket är rent önsketänkande. Vi kommer att hantera pandemin och dess efterverkningar, inte minst de ekonomiska i flera år.
Då har Cirkus Riksdagen fattat sitt beslut, som riskerar att drabba medborgarna i Sverige och andra relativt välskötta ekonomier, under mycket lång tid framåt, tankarna går till underhållningsprogrammet Lyxfällan, fast då för en hel nation.
Det finns alltså länder som är medlemmar i Europeiska Unionen som åtminstone under de senaste 10 åren varit medvetna om att de, så att säga lever på att ta snabba SMS-lån, men tänker att det ordnar nog upp sig på något sätt ... En statsskuld på 100% av BNP, betyder att du har ett helt år kvar till nästa lön, även om du jobbar för fullt och nu erbjuder EU nya lån och "socialbidrag" till dessa länder.
För den mindre påläste läsaren kan det vara på sin plats att notera vad måttet Bruttonationalprodukt (BNP) innebär, alltså den totala ekonomiska aktiviteten i ett land under en tidsperiod, vanligen ett år. Det kan uttryckas som värdet av total konsumtion av varor och tjänster, bruttoinvesteringar samt export minus import.
EU accepterar en statsskuld på 60% av BNP, enligt regelverket. Två helt olika trender mellan 2010 - 2019, VEM tror att dessa trender skulle ändras dramatiskt, så länge som någon annan betalar och gör det möjligt att överkonsumera på andras bekostnad?
Nu verkar det ju som om även (M), (KD) företrädarna i Riksdagens Finansutskott anar ugglor i mossen, även om de inte riktigt vågar lita på sin egen farhåga ..
Fram med popcorn, spunnet socker och läsk, här kan du följa dagens Riksdagsdebatt i frågan om EU:s skuldpaket eller finansutskottet FiU2019/20:63 betänkandet på regeringens proposition 2020/21:87.
--------- Därför reserverade de sig med motiveringen: ---------------------------
Godkännande av rådets beslut om systemet för EU-budgetens finansiering – motiveringen (M, KD)
av Elisabeth Svantesson (M), Edward Riedl (M), Jan Ericson (M), Jakob Forssmed (KD) och Mattias Karlsson i Luleå (M).
Ställningstagande
Europeiska rådet träffade under sommaren 2020 en överenskommelse om en flerårig budgetram och ett antal reformer på EU-budgetens utgiftssida, samt ett antal ändringar i EU-budgetens finansieringssystem, inklusive systemet för de s.k. egna medlen. Överenskommelsen har formaliserats i ett beslut av Europeiska unionens råd i december 2020. För att beslutet ska bli giltigt måste samtliga medlemsstater godkänna rådets beslut om egna medel i enlighet med varje medlemsstats konstitutionella regler. Regeringen föreslår därför i sin proposition att riksdagen ska godkänna rådets beslut.
I propositionen beskriver regeringen processen och innehållet i rådets beslut. Moderaterna och Kristdemokraterna kan inte ställa sig bakom det regeringen anför som motivering till det beslut som riksdagen ska fatta. Vi anför därför följande tilläggsmotivering.
En stor majoritet i riksdagen ansåg under subsidiaritetsprövningen att det råder oklarhet om i vilken utsträckning det finns koppling mellan effekterna av coronapandemin och hur EU kommer att använda de medel som lånas upp inom ramen för återhämtningsinstrumentet, och man enades därför i juni 2020 kring ett uttalande i finansutskottet (FiU2019/20:63). Det finns goda skäl att i samband med beredningen av regeringens proposition 2020/21:87 följa upp det ställningstagandet.
I uttalandet gjordes det tydligt att riksdagen ansåg att kommissionens ändrade förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel stred mot subsidiaritetsprincipen. Utskottet föreslog därför att riksdagen lämnar ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande. Utskottet konstaterade att förslaget innebär omfattande upplåning för finansiering av betydande ökningar i EU:s programverksamhet. Det kunde inte anses klarlagt att upplåningen i första hand kommer att användas för att hantera coronapandemins konsekvenser. Utskottet ansåg därmed att åtgärden var alltför långtgående för att nå målen med förslaget. Utskottet ansåg därtill att det inte var tydligt motiverat varför denna typ av upplåning skulle hanteras bättre på unionsnivå än på nationell nivå. Utskottet ville i sammanhanget påminna om att riksdagen vid behandlingen av kommissionens ursprungliga förslag till rådsbeslut om egna medel ansåg att förslaget inte var förenligt med subsidiaritetsprincipen (utl. 2017/18:FiU51).
Regeringen uttrycker i propositionen att man bedömer att den svenska avgiften till EU under perioden 2021–2027 med anledning av Sveriges rabatt kommer att uppgå till en andel av BNI som ungefär motsvarar samma andel under perioden 2014–2020. Det blir missvisande i det här sammanhanget att endast beskriva den svenska avgiften under innevarande period. Det som glöms bort i den beskrivningen är Sveriges kommande kostnad för återhämtningsinstrumentet. Beskrivningen bör kompletteras med det åtagande Sverige gör med anledning av det aktuella beslutet, som kommer påverka den svenska avgiften. Sveriges löpande kostnader för återbetalning av återhämtningsinstrumentet ingår inte i den svenska avgiften den här perioden eftersom huvuddelen avser åren efter 2027. Påverkan på den svenska kostnaden för EU-samarbetet kommer alltså först under nästa period, efter 2027. Detta behöver tydliggöras i beskrivningen som är kopplad till beslutet.
Regeringen anför i propositionen att ”de svenska målsättningarna på området har uppnåtts” i EU-rådets beslut om egna medel. Detta är felaktigt. Riksdagens majoritet var tydlig med att den svenska målsättningen för förhandlingen om återhämtningsinstrumentet skulle vara att det endast skulle avse att ge lån och inte bidrag. Regeringen har misslyckats i förhandlingarna då den återhämtningsfond som beslutats inte har den konstruktionen. Alltså har inte de svenska målsättningarna uppnåtts.
Därutöver behöver motiveringen till beslutet utvecklas i fråga om nya egna medel. Det kan finnas risker med att släppa fram nya egna medel, då det kan sätta praxis och användas som argument för att ta fram ytterligare nya egna medelskomponenter. I det sammanhanget är det dock viktigt att komma ihåg att det krävs enhällighet för att införa nya egna medel. För Moderaterna och Kristdemokraterna är det en självklarhet att även fortsättningsvis stå upp för den ordningen. Vi har därför motsatt oss kommissionens förslag om att aktivera EU-fördragets s.k. passerelleförfarande, något som hade möjliggjort övergång till beslut med kvalificerad majoritet när det gäller skatter. Det krävs dock enhällighet i Europeiska rådet för att besluta om ett sådant nytt förfarande. Enhällighetskravet i fråga om egna medel och EU-skatter säkrar Sveriges och riksdagens inflytande och befogenhet över skattefrågorna och är en självklar princip för Moderaterna och Kristdemokraterna att stå upp för och bör finnas med i en beskrivning av det beslut riksdagen nu är tänkt att fatta.
EU-kommissionens tanke är att EU bör ges fler nya egna medel för att finansiera återbetalningen av återhämtningsinstrumentet, så att medlemsstaternas BNI-avgifter därigenom inte skulle behöva höjas. Det är värt att ha i åtanke att kommissionen och Europaparlamentet redan sedan många år drivit frågan om nya egna medel, men då med andra argument. Vidare anser vi att det bör anföras i motiveringen att det finns andra sätt än höjda BNI-avgifter för att finansiera återbetalningen. Det mest logiska och rimliga torde vara genom att minska finansieringen av främst den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken i framtida fleråriga budgetramar.
Den s.k. vägkartan för introducering av nya egna medel, som rådet, Europaparlamentet och kommissionen ska arbeta vidare utifrån är problematisk av flera skäl. Givet den djupa ekonomiska nedgång medlemsstaterna nu har att hantera är det en felprioritering att lägga stora resurser och mycket tid på att försöka introducera nya egna medel, inte minst i de fall det handlar om EU-skatter. EU bör i stället fokusera på att fördjupa den inre marknaden, driva på för mer frihandel med omvärlden och understödja medlemsstaternas arbete med att förbättra konkurrenskraften.
Sverige bör i de kommande diskussionerna om nya egna medel vara tydlig med att vägkartan för introducering av nya egna medel inte är något som förpliktar medlemsstaterna att rösta ja till de kommande förslagen om nya egna medel, som kommissionen t.ex. har aviserat i sitt arbetsprogram för 2021. Dessa förslag ska självfallet behandlas i vanlig ordning och det kan göras först efter att de faktiskt finns som formella och konkreta förslag. Frågan är av sådan vikt och så starkt kopplad till införandet av återhämtningsinstrumentet att den borde finnas med i motiveringen och beskrivningen till det beslut som nu fattas.
Särskilda yttranden:
Godkännande av rådets beslut om systemet för EU-budgetens finansiering (M, KD)
Elisabeth Svantesson (M), Edward Riedl (M), Jan Ericson (M), Jakob Forssmed (KD) och Mattias Karlsson i Luleå (M) anför:
Moderaterna och Kristdemokraterna har under hela förhandlingsprocessen varit starkt kritiska till kommissionens förslag till flerårig budgetram, återhämtningsinstrument och nya egna medel. Detta har vi konsekvent markerat i finansutskottets överläggningar och i EU-nämndens samråd.
Moderaterna och Kristdemokraterna anmälde avvikande mening när regeringen den 8 oktober 2019 i finansutskottet sökte stöd för en justerad ståndpunkt i förhandlingarna om EU:s egna medel för perioden 2021–2027. Eftersom det bara var Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet som anmälde avvikande mening fick regeringen dock utskottets stöd till att driva en mer öppen linje om två nya egna medel, dvs. dels en avgiftskomponent baserad på EU:s utsläppshandel, dels en avgiftskomponent på volymen icke återvunna plastförpackningar.
När det den 20 juli 2020 stod klart att det i Europeiska rådet fanns ett enhälligt stöd för en politisk överenskommelse sökte statsministern EU-nämndens mandat för att kunna ställa sig bakom den. Därmed var läget ett sådant att om EU-nämnden hade motsatt sig att ge statsministern det mandat han sökte hade Sverige som enda medlemsstat omöjliggjort den framförhandlade överenskommelsen. Moderaterna och Kristdemokraterna meddelade då att vi inte avsåg att blockera en överenskommelse och störta hela EU-samarbetet in i en djup kris med oöverskådliga konsekvenser. Däremot kunde vi inte ställa oss bakom skrivningarna om nya egna medel och nivån på bidrag i återhämtningsinstrumentet.
Av samma skäl valde vi att inte heller delta i besluten vid de beslutstillfällen som sedan följde (ordinarie EU-nämnd den 13 november 2020, skriftligt samråd den 16 november och den 14 december 2020), om återhämtningsinstrumentets bidrag och egna medel-beslutet. Vi agerade på samma sätt den 4 december i fråga om rådets, Europaparlamentets och kommissionens gemensamma slutsatser för målsättningar och prioriteringar för åren 2020–2024 i de delar som uttryckte stöd för genomförande av den s.k. vägkartan för introducering av nya egna medel.
Diskussionen om rättsstatens principer har varit central i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen och återhämtningsinstrumentet. Moderaterna och Kristdemokraterna har under hela processen varit tydliga med att en överenskommelse utan en tydlig och användbar rättsstatsmekanism inte är acceptabel. Under förhandlingens gång fanns det tillfällen då de kompromisstexter som lades fram visade att kommissionens ursprungsförslag var på väg att urvattnas. Moderaterna och Kristdemokraterna markerade i de lägena sitt ogillande och påminde regeringen om sina krav. Efter idogt förhandlingsarbete från framför allt det tyska ordförandeskapet blev den slutgiltiga överenskommelsen dock godtagbar. Att EU nu får en sådan rättstatsmekanism är historiskt och ger EU ett helt nytt verktyg att på ett kännbart sätt markera ifall en medlemsstats överträdelser av rättsstatsprincipen påverkar eller riskerar att allvarligt påverka EU:s ekonomiska förvaltning (både den fleråriga budgetramen och återhämtningsinstrumentet inbegripna) och skyddet av unionens ekonomiska intressen.
--------- Slut reservation från (M), (KD) ---------------------------
Intressanta är att även (C) och (L) kände behovet av att reservera sig också, med följande motivering:
Den pågående coronapandemin med dess följder för ekonomin har drabbat EU hårt. Den svenska ekonomin är i stor utsträckning beroende av att medlemsstaternas ekonomier snabbt kan återhämta sig. Det kräver gemensamma lösningar. Men det kunde ha gjorts på ett bättre sätt.
När kommissionen presenterade återhämtningsfonden på 750 miljarder euro uttryckte Centerpartiet kritik. Att kommissionen delvis väljer bidrag i stället för lån och att det saknas kriterier och krav på hur pengarna ska användas är en olycklig utveckling både i det korta och det långa perspektivet. Coronakrisen kräver solidaritet, men att EU-kommissionen vill dela ut enorma summor som bidrag i stället för lån riskerar att leda till en oansvarig ekonomisk politik. Faciliteten i sig innebär att EU som kollektiv tar på sig en finanspolitisk roll. Finansieringssystemet innebär att det införs en ny intäktskomponent för egna medel relaterad till plastförpackningsavfall som genereras i varje medlemsstat och som inte materialåtervinns. För Centerpartiet är det en central fråga i EU-samarbetet att medlemsstaterna har beskattningsrätten. När möjligheten till egna medel utvidgas ser vi en risk för att det kan leda till en glidning i den nationella suveräniteten för beskattning
För Centerpartiet har frågan om ett demokratilås för att kunna ta del av återhämtningsfondens medel varit oerhört viktig. Alltför länge har auktoritära ledare i Europa fått miljoner i EU-medel. Samtidigt nedmonterar de demokratin, stänger tv-stationer, drar tillbaka grundläggande rättigheter och förbjuder kvinnor att göra abort. På denna punkt behöver arbetet fortsätta för att säkerställa att kraven på rättsstatens principer gäller. Centerpartiet menar att slutprodukten inte är perfekt, men mycket bättre än den kompromiss som medlemsländerna ville se sommaren 2020 och något som inte har funnits i EU-systemet tidigare. I slutändan är det upp till medlemsländerna att se till att mekanismen faktiskt fungerar i praktiken och att den sedan används.
--------- Slut reservation från (C) ---------------------------
Liberalerna välkomnar att riksdagen godkänner Europeiska unionens råds beslut av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel. Arbetet på EU-nivå för en ekonomisk återstart efter pandemin gynnar Sverige. Dessa åtgärder måste nu både vara ett uttryck för solidaritet och möta behovet av att reformera haltande ekonomier. Liberalerna vill utöver detta göra det tydligt att vi med detta beslut anser att nya egna medel inte kan uteslutas både som en möjlig finansiering av återstartsfonden och för att på sikt minska ländernas medlemsavgifter till budgeten. Däremot måste varje beslut om egna resurser bedömas, utvärderas och granskas fristående. Liberalerna anser exempelvis att en koldioxidskatt och en gränsavgift för importerade utsläpp skulle vara viktiga åtgärder för att nå klimatmålen och möjliga inkomstkällor för EU. Liberalerna har även länge efterfrågat EU-gemensamma åtgärder som driver medlemsländerna att öka takten i återvinningen. Vi välkomnar därför särskilt också att det införs en ny kategori av egna medel baserade på nationella bidrag som beräknas utifrån mängden plastförpackningsavfall som inte återvinns. Vi utesluter med detta inte heller att ytterligare gemensamma ambitionshöjningar med bäring på diskussionen om egna medel kan behövas på detta område.
--------- Slut reservation från (L) ---------------------------
Glädjande nog har i elfte timmen även Kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU) anslutit sig till Medborgerlig Samlings linje, alltså att säga NEJ till EU:s skuldpaket, inte minst för de människor som lever i de överbelånade nationella ekonomierna ...
Vilket imponerande arbete vi har gjort under de senaste tio dagarna, STORARTAT! Visserligen inget svar från varken "Steffe", "Uffe", "Bettan" eller "Ebba", men uppriktigt sagt, så hade väl ingen förväntat sig det.
Klicka på bilden för att läsa den i full storlek!
Klicka på bilden för att läsa den i full storlek!
Klicka på bilden för att läsa den i full storlek!
Vår namninsamling för en folkomröstning om EU.s skuldpaket den 16 mars, 2 157 underskrifter.
Gillar du inte vad du läser, kanske du borde framföra detta till "Din riksdagsföreträdare", så att denne förstår att det kommer bli motigt i valrörelsen, när densamme är på charmar turné på gator och torg!?
Vi som växte upp med Cirkus Scott känner väl till repliken ... men trodde nog att det skett en viss utveckling de senaste 40 åren, men uppenbarligen inte.
Vad handlar då allt detta om? För att i någon mån förenkla, så handlar det om "Spara- mot Slösa-ekonomier", inte helt olikt de Ni ser i TV-programmet Lyxfällan, fast då inte på individnivå utan som politiskt paradigm för en hel nation.
Det finns alltså länder som är medlemmar i Europeiska Unionen som åtminstone under de senaste 10 åren varit medvetna om att de, så att säga lever på att ta snabba SMS-lån, men tänker att det ordnar nog upp sig på något sätt ... För den mindre påläste läsaren kan det vara på sin plats att notera vad måttet BNP (Bruttonationalprodukt) innebär, alltså den totala ekonomiska aktiviteten i ett land under en tidsperiod, vanligen ett år. Det kan uttryckas som värdet av total konsumtion av varor och tjänster, bruttoinvesteringar samt export minus import.
EU accepterar en statsskuld på 60% av BNP, enligt regelverket. Tror man på allvar att Italien, Spanien, Grekland och Frankrike kommer göra nödvändiga reformer, då de med öppna ögon har struntat i detta de senaste 10 åren? Nedan följer siffror på statsskulden i åtta länder inom Europeiska Unionen år 2010 respektive år 2019, gissa vilka länder som kommer att bli nettobidragstagare eller nettobidragsgivare?
Två helt olika trender mellan 2010 - 2019, VEM tror att dessa trender skulle ändras dramatiskt, så länge som någon annan betalar och gör det möjligt att överkonsumera på andras bekostnad?
De bevingade orden "- De som häftar i skuld äro icke fria", yttrades av Ernst Wigforss *(se anm) 1932 och den gamle finansministern hade nog vänt sig i sin grav om han fick veta vad den Svenska Riksdagen kommer att rösta om den 24 mars 2021.
Den 24 mars 2021 fattar Sveriges riksdag ett beslut om EU:s skuldpaket, som kan få allvarliga konsekvenser för kommande generationer. Trots det har frågan fått minimal uppmärksamhet i samhällsdebatten. I det korta perspektivet skulle Sveriges skattebetalare drabbas av ett gigantiskt borgensåtagande till förmån för vanskötta ekonomier i södra Europa. Långsiktigt öppnas möjligheterna till en fördjupad europeisk federation med beskattningsrätt och alltmer kringskuret självbestämmande.
Hur kommer Din riksdagsföreträdare att rösta i frågan att skuldsätta dig och dina barn i generationer?
Bakgrund EU:s budgetram för 2021–2027 omfattar en långtidsbudget på 1074 miljarder euro och en återhämtningsinsats som är fördelad på 390 miljarder euro i bidrag och 360 miljarder euro i lån. Återhämtningsfonden på totalt 750 miljarder euro, den s.k. Next Generation EU, måste ratificeras av samtliga medlemsländer för att träda i kraft – i Sveriges fall så skall den godkännas av riksdagen. EU förfogar sedan tidigare över en budget på 540 miljarder euro för subventioner till arbetstagare, företag och medlemsländerna. Sammanlagt kommer EU därmed att använda över 2 364,3 miljarder euro till att ”stödja återhämtningen från covid-19-pandemin och EU:s långsiktiga prioriteringar inom olika politikområden”. Sverige tillhör de länder som skulle bli stora nettobetalare, och fonden skulle uppskattningsvis kosta svenska skattebetalare ca 150 miljarder kronor. (Vilket är cirka 15% av den Svenska statsbudgeten år 2020)
Redan inför EU-valet hösten 2019 krävde Medborgerlig Samling stopp för EU:s fortsatta marsch mot en överstatlig federation och att samarbetet i stället måste vända kursen till ett Europa där nationalstater samverkar fredligt.
Vi pekade på att det EU som vi vill ha inte behöver en gigantisk budget som den nuvarande. Stora bitar av budgetkakan måste skäras bort. På kort sikt vill vi stoppa de stora utgiftsposter som går till, så kallad, regional utveckling, i första hand till Sydeuropa som kan hålla sina skatter nere på svenska skattebetalares bekostnad.
Vi vill också avveckla den s.k. Sociala fonden och innovationsprogrammen, som är en sak för de enskilda medlemsländerna att sköta.
Uppgörelsen om EU:s långtidsbudget och återhämtningsfonden innebär att unionen tar ett stort steg i fel riktning, som inte gynnar de länder som sparar utan endast de länder som slösar.
Anm
* De bevingade orden "Den som häftar i skuld äro icke fri", yttrades 1932 av Ernst Wigforss som var svensk finansminister 1925–1926, 1932–1936 samt 1936–1949 och docent i nordiska språk vid Lunds universitet 1913.
