Den 24 mars 2021 fattar Sveriges riksdag ett beslut om EU:s skuldpaket, som kan få allvarliga konsekvenser för kommande generationer. Trots det har frågan fått minimal uppmärksamhet i samhällsdebatten.
I det korta perspektivet skulle Sveriges skattebetalare drabbas av ett gigantiskt borgensåtagande till förmån för vanskötta ekonomier i södra Europa.
Långsiktigt öppnas möjligheterna till en fördjupad europeisk federation med beskattningsrätt och alltmer kringskuret självbestämmande.
Bakgrund
EU:s budgetram för 2021–2027 omfattar en långtidsbudget på 1074 miljarder euro och en återhämtningsinsats som är fördelad på 390 miljarder euro i bidrag och 360 miljarder euro i lån. Återhämtningsfonden på totalt 750 miljarder euro, den s.k. Next Generation EU, måste ratificeras av samtliga medlemsländer för att träda i kraft – i Sveriges fall så skall den godkännas av riksdagen. EU förfogar sedan tidigare över en budget på 540 miljarder euro för subventioner till arbetstagare, företag och medlemsländerna. Sammanlagt kommer EU därmed att använda över 2 364,3 miljarder euro till att ”stödja återhämtningen från covid-19-pandemin och EU:s långsiktiga prioriteringar inom olika politikområden”. Sverige tillhör de länder som skulle bli stora nettobetalare, och fonden skulle uppskattningsvis kosta svenska skattebetalare ca 150 miljarder kronor. (Vilket är cirka 15% av den Svenska statsbudgeten år 2020)
Redan inför EU-valet hösten 2019 krävde Medborgerlig Samling stopp för EU:s fortsatta marsch mot en överstatlig federation och att samarbetet i stället måste vända kursen till ett Europa där nationalstater samverkar fredligt.
Anm
* De bevingade orden "Den som häftar i skuld äro icke fri", yttrades 1932 av Ernst Wigforss som var svensk finansminister 1925–1926, 1932–1936 samt 1936–1949 och docent i nordiska språk vid Lunds universitet 1913.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar